Strumpbyxans historia
Överblick:1560 - Drottning Elisabeth av England blir första ägare till ett par silkesstrumpor
1589 - Stickmaskinskonstruktionen uppfinns av pastor William Lee
1816 - Konstruktionen till den första rundstickningsmaskinen uppfinns i England
1838 - Första ångdrivna stickmaskinen för strumpor tillverkas i USA
1839 - Första patentet för ångdrivna rundstickmaskiner i USA
1850 - Amerikanskt patent för nålar med låsfunktion
1857 - Engelskt patent för första fullt utvecklade stickmaskinen
1937 - Nylon uppfinns av dr Wallace Carother på företaget DuPont
1959 - Spandex uppfinns
Strumpbyxan har sitt ursprung i USA och från det amerikanska ordet “pantyhose” som hänvisade till att detta var just en kombination av underbyxor (”panties”) och nylonstrumpa (nylon hoisery). I England kallas denna typ av kläder för tights vilket hänvisar till alla typer av sådana här kläder vare sig det rör sig om tunna nylonstrumpbyxor eller tjockare tighta byxor. I USA hänvisar termen “tights” till tjockare byxor i stretchmaterial som exempelvis Spandex som ofta används vid träning eller sportutövning av olika slag.
Idén bakom strumpbyxan kom från att strumptillverkarna ville tillverka ett plagg som skulle täcka kvinnors ben utan att för den sakens skull begränsa rörelseförmågan. Strumpbyxor tillverkades från början av tyger som vävdes i separata stycken och sedan syddes ihop. Problemen med denna metod var ganska många, tyget var knappt tänjbart, vilket ledde till att det bildades fula veck mellan framför allt smalbenet och foten. Istället ville man tillverka en strumpbyxa som följde fotens sträckning, böjningen på knäet och musklernas arbete.
Det första strumporna som stickades gjordes för hand och syddes i slutändan ihop med en söm. 1589 uppfanns stickmaskinen av William Lee vilket ledde till att strumpor kunde sticka alla maskor på en gång och detta kunde göras mycket fortare än att sticka för hand. Stickmaskinen utvecklades vidare och 1767 presenterade Samuel Wise en stickmasking som stickade rundstickning. Detta innebar att man från för första gången kunde maskinsticka strumpor utan söm, något som tidigare endast varit möjligt om man stickade för hand.
Under det tidiga 1900 talet användes damstrumpor som ett förförelseattribut. Det var vid denna tid modernt men broderade och mönstrade strumpor, en trend som sträckte sig fram till början av första världskriget. Under krigsåren gick bomulls- och yllestrumporna i mörka färger. På -20 talet kom ett för den tiden nytt och revolutionerande material, konstsiden, vilket gav strumpindustrin ett uppsving. Under denna tidsperiod ersattes korsetten av strumpebandshållaren för att hålla strumporna uppe och hindra strumporna från att glida ner.
På 1920 talet började längden på kvinnors kjolar och klänningar att komma tillräckligt högt upp för att visa kvinnors ben och tunna genomskinliga stumpor som täckte benen fanns endast som strumpor. Dessa var oftast gjorda av silke, eller artificiellt silke, mer känt som rayon, och efter 1939 var dessa strumpor gjorda av nylon. Julian Hill från Wallace Hume Carothers och några andra forskare från företaget DuPont som undersökte om nylon, som först användes i bland annat fiskelinor och tandborstens borst kunde användas i strumpor. Julian Hill sa om nylon att det var “starkt som stål och tunt som spindelns väv”. 1959 introducerade amerikanen Allen Gant Sr från företaget Glen Raven Mills strumpbyxan. Strumptillverkare började använda rundstickningsmaskiner för att minska det manuella arbetet och för att skapa sömfria strumpor. 1965 presenterade Glen Raven Mills en sömfri version av nylonstrumpan, vilket sammanträffade med introducerandet av mini-kjolen. Mini-kjolen gjorde det omodernt att visa kanten på kvinnans strumpor, och i slutet av samma decennium hade strumpbyxan nästan helt ersatt nylonstrumpan. Detta bidrog även till en tydligt markerad förändring i underklädes försäljning, yngre kvinnor slutade köpa gördlar och livstycken under denna tid. Det var även på slutet av 60-talet som strumpbyxan kom till Sverige.
Under samma tidsperiod började man tillsätta Spandex eller Elastan i strumporna för att ge dem stretch som var överlägsen krusat nylon. Glen Raven Mills finns än idag i North Carolina i USA under namnet Glen Raven Inc.
Med början under det tidiga 90talet försvann strumpbyxan nästan helt från modet. Till alldeles nyligen så använde kvinnor, i allmänhet inte längre strumpbyxor såvida det inte var påtvingat genom någon klädkod, oftast återfunnen hos företag och på företagsledarnivå. Ett undantag till detta var dock användandet av speciella strumpbyxor såsom fisknätsstrumpbyxor och strumpbyxor med olika mönster, men detta var ganska sällsynt.
Sedan mitten av 00talet, har dock strumpbyxor fått ett uppsving igen i både mode och bland allmänheten, vilket indikerar att den återkommande cykeln av mode återigen för med sig att det är modernt att täcka benen, speciellt med olika varianter av tjockare mörka tights och olika nyanser av svarta strumpbyxor. Strumpbyxorna har till och med kommit tillbaka till Paris catwalk och inom Haute Couturen.