Strumpbyxor

Vad är det som skiljer original nylon från det nylon man använder idag? 1964 introducerade DuPont ett återbehandlat nylonfiber som kallades Cantrece, ett töjbart nylon. Detta var det första återbehandlande av original nylonet, speciellt framtaget för strumpbyxmarknaden. Agilon var föregångaren till Cantrece men denna baserades fortfarande på original nylonet. Nylon har sedan dess återbehandlats flera gånger. Problemet är att ordet nylon används för alla typer av nylonfiber förutom original nylonet, nylon 6,6 som inte är töjbart.
Ett annat fiber kallas Lycra och togs fram och blandades med nylon för att ge stryka och hållbarhet. Med det inte sagt att man inte offrade något i återbehandlandet av nylonet. Original nylonstrumpan har imiterats i flera år men ingen kopia har kunnat leva upp till originalet.Enda sättet att se och känna skillnaden på nylon och original nylon är att prova ett par original nylonstrumpor.

Det finns ett nytt sätt att tillverka strumpbyxor som tillåter slätstickade strumpbyxor att vara töjbara. Mesh är från början ett ickesymetriskt mönster. Mönstret fungerar så att det är stoppområden så om endast en tråd i ett givet område går sönder så kommer det endast att påverka det området. (Istället för att som i vanliga tunna nylonstrumpbyxor göra en maska som kan gå över hela benet). Slätstickning är prefekt symetriskt som ett gallermönster, om en av trådarna går sönder så kan den dras ut ur sockan på motsatt sida. Töjbarheten beror inte enbart på mönstret utan även på tekniken som används i slutförandet av strumpan. Denna teknik lämnar strumpan i en bunt eller löst pressat form så att den blir töjbar. När strumpbyxan väl sträcks kommer den att vara följsam och förhoppningsvis kännas mjukare och mer följsam. Ibland infinner sig inte den mjuka känslan beroende på fel i slutförandet såsom exempelvis obalans i färgens PH, för varmt färgbad, att strumpbyxan legat för länge i färgbadet, att man missat sköljmedel med mera.

Innan DuPont kunde introducera sin nya version av nylon på marknaden var han tvungen att komma på ett nytt namn och formade en kommitté som skulle komma fram till ett lämpligt namn. Företagets VD Lammont du Pont föreslog namn som “Delawear” och “Neosheen”, en annan av de ledande inom företaget, Ernest Gladding, föreslog “Wacara” och “Norun” (fritt översatt: “Maskar inte”) vilket skulle ha lett till problem eftersom det ganska lätt går maskor i nylonstrumpbyxorna. De försökte byta plats på bokstäverna och kalla materialet för “Nuron” istället men beslöt sig för att det lät som ett nervgift. Efter mycket experimenterande och försök att presentera materialet som “Nya nulon” och “nilon” (uttalades “Najlon” på svenska”) beslöt DuPont sig för att registrera “nylon” som ett varumärke så att det kunde användas som ett allmängiltigt ord för all nylon.

Publicerat i Allmänt om strumpbyxor, Historia, Typer av strumpbyxor